Alla kvittrar av hjärtans lust - eller twittrar, tweetar(?) eller vad dom nu gör - och jag begriper inte..
A/ ..hur dom hinner med det, med tanke på att samma människor också uppdaterar sina bloggar minst tio gånger dagligen - och givetvis har stenkoll på Facebook och ett tiotal andra måsten på den sociala webben
B/ ..hur det kan vara så enormt intressant med vad man gör just nu? I synnerhet har jag extremt svårt att tänka mig att det skall vara intressant att veta om jag har lektion just nu, eller lyckas ta mig en kopp kaffe (okej, är det espresso så..), eller rättar prov (intressant, hallo ?!)..

Inom kort lär det vara så att högsta statusen som går att nå - och då måste man vara snuskigt rik - innebär att man

• aldrig är online och därmed inte går att googla
• skriver snail mail med bläckpenna
• träffar folk 'in the flesh'

Det intressanta är att har man en gång gläntat på dörren till online-livet, ja då är det kört för gott.

Nåväl, jag har varit på konferens och lärt mig att Twitter faktiskt är användbart, som det verkar. Så jag måste väl prova. Till råga på allt finns det nu någon som tydligen (för)följer mig på Twitter - det låter lite hemskt men hoppas det inte är så illa. Kanske innebär det att jag faktiskt måste börja kvittra.