DViS: Shift happens

DViS: Shift happens

niilo alhovaara  //  Språk, skolutveckling, digitala verktyg i skolan.

Och, inte minst: riktigt kaffe stavas espresso!

Webbresurs om digitala verktyg:
http://dvis.pbwiki.com/

Karl Fisch: "Shift happens":
http://korta.nu/0a40

Skype: niilo.a (vidarekoppling)

Oct 20 / 1:17am

Överlevnad på realtidswebben: skippa bruset


Thanks to Damien Basile for the image!

Det var inte alls länge sedan när e-post, bloggar och RSS var det sista skriket på webben och med hjälp av dessa verktyg - och kanske några till - tyckte jag mig vara väl rustad när det gällde att sortera och skära igenom det enorma digitala bruset som kontinuerligt sköljer över alla användare av internet. Bara att konstatera: det var då, det.

Nu är ledordet 'realtid' och det gäller att hålla koll på informationsflöden från ett antal webbplatser, ännu fler bloggar (bloggar är stenålders, visst), nätverkssajterna Facebook och LinkedIn, mikrobloggen Twitter och ytterligare hur många källor som helst - samtidigt! Dessutom skall man numera kommunicera genom GoogleWave som visst på något sätt smäller ihop allt jag nyss räknade upp, plus chatt och översättning - ja just det! - givetvis i realtid. Hur tusan skall detta gå? Med min begränsade simultankapacitet är svaret enkelt: det gör det inte. Med andra ord behöver jag en överlevnadsstrategi för att klara av realtidswebben och nu tror jag mig ha kommit i alla fall en bit på vägen.


Att skära bland sociala medier

Det är både kul och nödvändigt att kommunicera genom nätet, jobba tillsammans och hålla koll på vad som händer inom de områden som man intresserar sig för. Sociala nätverk är en viktig del av detta men det gäller att bestämma sig för de viktigaste och iskallt skära bort resten. För min del innebär detta bl.a. följande: bye-bye Facebook (guldkornen göms i det överväldigande bruset), tjänare LinkedIn, mycket välkommen Dela! och - med viss bearbetning - Twitter.


Tillbaka till de beprövade verktygen!

Visst nämnde jag att jag är aningen gammaldags? Stilenligt innebär detta för mig att jag stänger delvis av realtidswebben och styr in den till de gamla ingångarna istället: e-post och RSS låter mig återta kommandot! Lyckligtvis finns det ett par riktigt smidiga verktyg som underlättar detta betydligt.

För att hålla koll på vad som händer på de nätverk jag deltar i, använder jag NutshellMail som sammanfattar inläggen och mejlar mig en översikt enligt ett schema som jag själv lägger upp. Twitter kan vara riktigt svårt att komma till tals med ibland, i synnerhet när man vill koncentrera sig på annat, men då kan Readtwit-RSS hjälpa till: alla länkar i min Twitter-trafik kommer in till GoogleReader genom ett RSS-flöde som jag tar del av när det bäst passar mig. Utöver detta kan jag också få en 'blänkare' per e-post när intressanta nyckelord förekommer på Twitter, detta genom Tweetalarm. Vad gäller e-post använder jag självfallet Gmail med det suveräna Firefox-tillägget GTDInbox.


Vågen då?

GoogleWave är nästan ett kapitel för sig och jag måste erkänna att jag inte riktigt har fått koll på denna superintressanta - och enormt omtalade - nymodighet än, trots att jag nu faktiskt har som hastigast provat på vågspelet från ett eget konto. Och nej, desto värre har jag inte upptäckt några 'invites' att dela ut än. Nåväl, jag behöver definitivt mer vana med Vågen men tills vidare är det fortfarande Gmail och GoogleReader som drar det tunga kommunikationslasset. Tillbaka till ruta ett!

Filed under  //  LinkedIn   sociala nätverk   Twitter  

Comments (2)

Jun 1 / 9:00am

Vad tusan är Twitter?



Alla kvittrar av hjärtans lust - eller twittrar, tweetar(?) eller vad dom nu gör - och jag begriper inte..
A/ ..hur dom hinner med det, med tanke på att samma människor också uppdaterar sina bloggar minst tio gånger dagligen - och givetvis har stenkoll på Facebook och ett tiotal andra måsten på den sociala webben
B/ ..hur det kan vara så enormt intressant med vad man gör just nu? I synnerhet har jag extremt svårt att tänka mig att det skall vara intressant att veta om jag har lektion just nu, eller lyckas ta mig en kopp kaffe (okej, är det espresso så..), eller rättar prov (intressant, hallo ?!)..

Inom kort lär det vara så att högsta statusen som går att nå - och då måste man vara snuskigt rik - innebär att man

  • aldrig är online och därmed inte går att googla
  • skriver snail mail med bläckpenna
  • träffar folk 'in the flesh'

Det intressanta är att har man en gång gläntat på dörren till online-livet, ja då är det kört för gott.

Nåväl, jag har varit på konferens och lärt mig att Twitter faktiskt är användbart, som det verkar. Så jag måste väl prova. Till råga på allt finns det nu någon som tydligen (för)följer mig på Twitter - det låter lite hemskt men hoppas det inte är så illa. Kanske innebär det att jag faktiskt måste börja kvittra.

Filed under  //  sociala webben   Twitter  

Comments (0)