Varje gång när uttrycket 'nätmobbning' används i media blir jag aningen frustrerad - det blir så oerhört lätt att få intrycket att mobbning via exempelvis chatt eller mobiltelefoner är en alldeles ny sorts elakartad mobbning som aldrig har funnits tidigare. Så är givetvis inte fallet utan i grund och botten handlar det om precis samma typ av eländiga trakasserier som har funnits i alla år, troligen lika gamla som människan själv.

Att också mobbarna numera använder digitala kommunikationslösningar är lika självklart som att de i tidernas begynnelse började använda sig av skriftspråket. Med andra ord: det är väldigt lätt att skjuta budbäraren som i det här fallet är kommunikationstekniken, istället för att verkligen ta itu med de svåra frågorna och då handlar det förstås om - precis som rektorn John Waltari på Tornedalsskolan konstaterar - etik och moral.

Anonymitet oftast en myt

Ofta påpekar man också att mobbning genom digitala sociala nätverk eller mobiler är speciellt svår att tackla pga att den är anonym, jämfört med den 'gamla sortens' mobbning i form av gester, elaka lappar på skåpet eller utfrysning. Detta är helt felaktigt, i den digitala världen lämnar vi alla kontinuerligt tydliga spår efter oss och detsamma gäller naturligtvis också mobbning! Det kan vara oerhört mycket enklare att säkra bevis på handlingar som har utförts genom digitala medier jämfört med elaka blickar och knuffar på rasterna. Det är sannerligen svårt att vara helt anonym på nätet, däremot kan en utövare uppleva sig som anonym men det är faktiskt en helt annan sak.

Enorma möjligheter genom digital kommunikation

Det sägs att mobbning förekommer på alla skolor och desto värre tror jag det är sant. För att komma åt mobbningen krävs ett kontinuerligt arbete med kärnfrågorna - diskussioner och arbete kring värdegrund, etik och moral - istället för att panikartat införa förbud eller rycka ur sladden från nätanslutna datorer. Det sistnämnda skulle också vara en tämligen meninglös övning med tanke på att de flesta ungdomar i vår del av världen inom kort kommer att ha en kontinuerligt nätansluten dator i fickan. Vilken suverän utmaning och möjlighet för skolan!

En ny webbsajt med fräscha filmer och tv-serier var visst online, fick jag höra från många olika håll, och nyfiken filmtok som jag är knappade jag givetvis in HDMT.net: 'HD Movies & TV Shows Online Streaming'. Väntade mig ett gäng filmklipp med sådär-kvalité och en tveksam webbsida nerlusad med reklam - desto mer förvånad blev jag när det visade sig handla om en snygg och ren katalogsida, utan någon som helst reklam! Mängder med långfilm och tv-serier, en hel del pinfärska grejor som var tillgängliga som strömmande media för vem som helst och helt lagligt dessutom, stod det.

Sagt och gjort: jag valde en film och klickade på 'Play'. Efter en liten stund kom filmen igång; jag slog om till fullskärm, krämade upp ljudet och njöt av en riktigt fin filmupplevelse. Jisses, nästan för bra för att vara sant! Frågan jag sedan började fundera kring var just ifall det verkligen var sant..

Jag bestämde mig för att genomföra en ytterst ovetenskaplig femminuters-webbsajt-trovärdighetsanalys, med målsättningen att bli lite klokare på denna underbara filmsajt. Har man något sånär rent mjöl i påsen, tro? Vem driver härligheten? Till verket!

Webbadressen: går det att dra några slutsatser? Nej, den säger mig faktiskt ingenting, .net adresser är hur vanliga som helst i många olika sammanhang,

Utformingen och layouten av sajten - hur verkar det? Snyggt, föredömligt rent, enkelt och funktionellt. Ingen reklam alls, inga suspekta - eller några andra! - externa länkar. Riktigt proffsigt och mycket användarvänligt. Gott betyg med andra ord.

Upphovsmannen då, vem eller vilka ligger bakom denna formidabla filmsatsning? Ingen 'About'-länk någonstans så jag tittar in på 'Support' och där står det ju en del - men inga namn, ingen e-postadress eller annan kontaktinformation, bara en hänvisning till inrapportering av eventuella fel vid filmvisning. Jaha ja, första varningsflaggan hissas härmed. Slår man på WhoIs får man minsann ett namn och en Gmail(!)-adress: tongdone@gmail.com, i Los Angeles USA. Skulle visserligen inte satsa mina pengar på att dessa uppgifter stämmer, e-postadressen ser i alla fall ut som ett skämt..

Språket är alltid intressant så jag tittar lite mer noggrant på engelskan på 'Support'-sidan. Jepp, språket är sådär lagom bra och nu är det läge att hissa andra varningsflaggan.

Filmmaterialet som finns tillgängligt är självfallet i högsta grad kommersiellt, därmed borde det också stå något om avtalen med filmbolagen. Det enda jag hittar är fullständigt meningslöst dravel: 'All videos on HDMT.net source from Internet. We respect copyrights of producers..' Härmed är det redan glasklart att sajten omöjligen kan ha laglig rätt att streama filmerna.

En sak är i alla fall säker: det krävs enormt med bandbredd för att strömma ut alla dessa filmer när fler och fler 'gratisåkare' hakar på. Kanske har servern redan nått kapacitetstaket, med tanke på svårigheterna att komma åt materialet och meddelandet om 'many users' på sajten.

Hur finansieras då HDMT.net? Det är förstås helt omöjligt att veta. Kanske handlar det om surt förvärvade, hederligt skattade slantar, eller möjligen inkomster från den enormt lukrativa porrbranschen. Vore i alla fall trevligt att veta hur det förhåller sig när man väl slår sig ner med popcornpåsen och drar igång Ice Age: Dawn of the Dinosaurs - helt lagligt.

Mot slutet på Skolforum-dagen på tisdag 27 oktober tittade jag in hos Dreamhack och lyssnade på Simon Niedenthal - från Malmö högskola - som berättade om teoretiska aspekter kring skapandet av datorspel. Speciellt intressant tyckte jag var det Simon berättade om sk. pervasive games som utspelar sig i den vardagliga fysiska världen, med hjälp av exempelvis digitala scenarier och ledtrådar. Mina tankar vandrade direkt i riktining mot användningen av mobila enheter som stöd för inlärningen, ungefär som kollegorna Mats Larsnäs (Kungsbacka) och Per Falk (Nacka) jobbar och som de berättade om under TeachMeet. Fascinerande till tusan och snacka om att man verkligen spelar på ungdomarnas planhalva. I detta sammanhang kan man också konstatera att i princip varenda elev redan har utrustningen som behövs - i sin hand eller i fickan. Inte helt fel det heller och inom mycket snar framtid kommer denna utrustning också ha en riktig bredbandsuppkoppling vilket öppnar för helt nya möjligheter.

Folkvalda tittade in

Efter seminariet på Dreamhack blev det tillfälle att diskutera IKT och skola med två av våra folkvalda när Camilla Lindberg och sedan också Per Gerdau tittade in. Jag kunde inte låta bli att ta till orda om hur mycket man återigen pratar just om datorer i skolsammanhang, istället för att fokusera på vad man vill åstadkomma! Att snacka datorer tycker jag är sällan en bra ingång till nyskapande verksamhet i skolan, inte minst för att alltför många lärare har redan varit med om mindre lyckade datorsatsningar. Att digitalt kunnande däremot oftast kommer in på något sätt är ju ändå ganska självklart.

Varför så få på Dreamhack?

Det var förresten häpnadsväckande hur få mässbesökare som tittade in till Dreamhack. Särskilt svårt att hitta tycker jag inte det var, tvärtom gick det nästan inte att undvika ingången till 'spelhålan'. Kan det möjligen vara så att det relativt låga antalet besökare på spelavdelningen säger något om hur vi lärare generellt förhåller oss till det som är nytt inom utbildningsområdet? Aningen skrämmande tanke i så fall.

Se - och hör - Mats och Per!

P.S. Kan inte låta bli att länka här till de presentationer som Mats och Per gjorde under TeachMeet - hederlig, gungande handhållen kamera (jo det är hemskt men jag orkade inte släpa på stativet..) men ljudet borde i alla fall fungera rätt bra! Sju väl använda minuter från både Mats och Per.

I samband med Skolforum 2009 hade jag på måndag kväll 26 oktober nöjet att delta i ett, såvitt jag vet, unikt möte för lärare i Sverige: TeachMeet, en kollaborativ träff med fokus på praktisk IT-användning i skolan. Konferens? Nej, egentligen raka motsatsen om man med beteckningen 'konferens' avser en ganska stel tillställning där publiken håller sig passiv och mest undrar ifall det kan vara dags för kaffe snart.. Själva kärnan i ett TeachMeet-möte är just det omedelbara, informella utbytet av idéer och tankar under avslappnade former.

Det är bara att gratulera arrangörerna - med Per Falk och Mattias Davidsson i spetsen, om jag har förstått rätt - till ett otroligt inspirerande, väl genomfört och ett mycket viktigt möte. Vilken härlig energi som finns i denna grupp och vilka enormt fina, engagerade presentationer vi fick ta del av! Nu finns det definitivt toppenbra förutsättningar för att fortsätta arbeta tillsammans och att Dela! med sig.

Henrik Widaeus från Södertälje tog upp i sitt sjuminuters anförande - förutom vitsippornas hemliga liv och konsten att fräscha upp ledsna salladsblad - en 'skuggvärld' i skolhierarkin, en underliggande gräsrotsverksamhet som är extremt viktig för att det digitala kunnandet skall växa och bära frukt på bästa sätt i skolan. Jag är övertygad om att han har helt rätt.

Sammanfattningsvis: tummen upp för TeachMeet! Det blev ännu bättre än vad jag hade väntat mig och det vill inte säga lite.

Stefan Einhorn är en inte helt okänd läkare, professor och - sedan flera år tillbaka - inspiratör och författare med ett till synes enkelt budskap: goda gärningar lönar sig, för individen och världen i stort. Inte nog med detta; Stefan slår också fast att sättet vi bemöter våra medmänniskor på är den största framgångsfaktorn för oss alla.

Ett nytt, revolutionerande budskap? Givetvis inte men revolutionerande kan det nog fortfarande vara. Som Stefan påpekar så ställs vi alla dagligen, flera gånger om, inför valsituationer där vårt agerande kan få enorma konsekvenser för andra människor och därmed till slut också för oss själva. Dessa konsekvenser kan man inte förutse men däremot kan man välja så att sannolikheten för ett lyckligt utfall blir så stor som möjligt. Därvid skall man sträva efter att vara god - på ett klokt sätt. 'Dumsnäll' är inget att ha, konstaterar Stefan, utan godheten skall ledas av klokhet och den egenskapen skall man jobba på!

Stefan Einhorn avslutade sin föreläsning på Skolforum09 med några råd:

• Var generös. Ge ära till andra - ju mer man ger bort, desto mer får man själv tillbaka
• Välj dina strider och i synnerhet: välj bort konflikter som inte leder till annat än onödig strid
• Se dina medmänniskor, det räddar liv
• Var ett föredöme - väldigt få gör som man säger men de allra flesta tar efter goda förebilder

Inspirerande, mycket tänkvärt och ofta humoristiskt - så paketerade Stefan Einhorn sin föreläsning som också kryddades med otaliga exempel både från vetenskapen och från Stefans egna möten med sina medmänniskor. En avväpnande blandning!

Det var inte alls länge sedan när e-post, bloggar och RSS var det sista skriket på webben och med hjälp av dessa verktyg - och kanske några till - tyckte jag mig vara väl rustad när det gällde att sortera och skära igenom det enorma digitala bruset som kontinuerligt sköljer över alla användare av internet. Bara att konstatera: det var då, det.

Nu är ledordet 'realtid' och det gäller att hålla koll på informationsflöden från ett antal webbplatser, ännu fler bloggar (bloggar är stenålders, visst), nätverkssajterna Facebook och LinkedIn, mikrobloggen Twitter och ytterligare hur många källor som helst - samtidigt! Dessutom skall man numera kommunicera genom GoogleWave som visst på något sätt smäller ihop allt jag nyss räknade upp, plus chatt och översättning - ja just det! - givetvis i realtid. Hur tusan skall detta gå? Med min begränsade simultankapacitet är svaret enkelt: det gör det inte. Med andra ord behöver jag en överlevnadsstrategi för att klara av realtidswebben och nu tror jag mig ha kommit i alla fall en bit på vägen.

Att skära bland sociala medier

Det är både kul och nödvändigt att kommunicera genom nätet, jobba tillsammans och hålla koll på vad som händer inom de områden som man intresserar sig för. Sociala nätverk är en viktig del av detta men det gäller att bestämma sig för de viktigaste och iskallt skära bort resten. För min del innebär detta bl.a. följande: bye-bye Facebook (guldkornen göms i det överväldigande bruset), tjänare LinkedIn, mycket välkommen Dela! och - med viss bearbetning - Twitter.

Tillbaka till de beprövade verktygen!

Visst nämnde jag att jag är aningen gammaldags? Stilenligt innebär detta för mig att jag stänger delvis av realtidswebben och styr in den till de gamla ingångarna istället: e-post och RSS låter mig återta kommandot! Lyckligtvis finns det ett par riktigt smidiga verktyg som underlättar detta betydligt.

För att hålla koll på vad som händer på de nätverk jag deltar i, använder jag NutshellMail som sammanfattar inläggen och mejlar mig en översikt enligt ett schema som jag själv lägger upp. Twitter kan vara riktigt svårt att komma till tals med ibland, i synnerhet när man vill koncentrera sig på annat, men då kan Readtwit-RSS hjälpa till: alla länkar i min Twitter-trafik kommer in till GoogleReader genom ett RSS-flöde som jag tar del av när det bäst passar mig. Utöver detta kan jag också få en 'blänkare' per e-post när intressanta nyckelord förekommer på Twitter, detta genom Tweetalarm. Vad gäller e-post använder jag självfallet Gmail med det suveräna Firefox-tillägget GTDInbox.

Vågen då?

GoogleWave är nästan ett kapitel för sig och jag måste erkänna att jag inte riktigt har fått koll på denna superintressanta - och enormt omtalade - nymodighet än, trots att jag nu faktiskt har som hastigast provat på vågspelet från ett eget konto. Och nej, desto värre har jag inte upptäckt några 'invites' att dela ut än. Nåväl, jag behöver definitivt mer vana med Vågen men tills vidare är det fortfarande Gmail och GoogleReader som drar det tunga kommunikationslasset. Tillbaka till ruta ett!

GTDInbox is a Firefox add-on that enhances Gmail quite a bit. Big deal? Well, if you use Gmail daily and really want to stay on top of your extensive email correspondence - like yours truly - yes, it just might be. For my part, I'd definitely hate to go back to the good old plain vanilla Gmail without GTDInbox! Before I move on - is your browser of choice these days Chrome, by any chance? Then you are out of luck right now but I do hope GTDInbox will be ported to Chrome further on. Until that happens, I'll stay with Firefox for sure.

'Plain' Gmail is great, but..

So, what's wrong with Gmail the way it's right out of the box? Not much, in my opinion - to me, Gmail is by far the best way to cope with e-mail, online or offline. However, Gmail was not primarily designed around the notion of considering e-mail messages as 'poorly formatted tasks or resources' (citing GTDInbox #1 slogan) that need to be acted on. This notion does describe pretty well the way I use e-mail so when I discovered GTDInbox it definitely was close to a religious experience!

Get your priorities right!

The very core of GTDInbox is the easy way of applying priorities to emails - both to your outgoing messages and to those you receive from others. There are a couple of 'default' priorities in GTDInbox that suit me just fine: NextAction (top priority), Action (must be dealt with but perhaps not right now), SomeDay (self-explanatory!), Finished (yup, you're done with that email) and a real winner: WaitingOn (right, someone really should respond!). Using these labels, it's easy to create a logical work flow and have a perfect bird-eye view on the email conversations. One of the very best things here is knowing exactly which of your outgoing emails you haven't yet got an answer to.

'Zero Inbox'

There are lots of additional bells and whistles to GTDInbox, things you might or might not find crucial to your way of working with e-mail. Actually, GTDInbox transforms Gmail to a communications database that enables the user to choose the features he or she finds useful. Using priorities also means that your Gmail Inbox should never overflow to the extent that you, the user, are out of control. It is fully possible to arrange things so that the only email messages in your inbox are those you haven't yet checked out at all.

Closing note

To wrap things up: I've been using GTDInbox for quite a while and it has never in any way messed up my Gmail account. Yes, there have been bugs - and there most certainly will be! - but you always have the option to uninstall the extension and presto: you're back to the 'old' Gmail experience. Further, GTDInbox is not fancy at all; when you're not using it you hardly notice it's there. With other words: it's very much in Google style - and that's one more thing I do appreciate a lot. This said, whatever email service you're using, see to it you have at least a basic backup plan!

By the way, in case you're still wondering what GTD stands for, so here goes: Get Things Done. After all, isn't that what email is all about?

Egentligen gillar jag inte länksamlingar särskilt mycket - ofta tycker jag man klarar sig minst lika bra med ett par snabba webbsökningar, några bra sajter som man litar på plus förstås ytterligare ett gäng RSS-feeds - men när det gäller Skolväskan så är det bara att kapitulera. Mycket användarvänligt, mycket snyggt, mycket välfungerande och dessutom rykande aktuellt om det mesta i skolans värld. Helt säkert kommer jag att titta in i Skolväskan många gånger framöver.

Webbadressen till Skolväskan 'i klartext': http://www.ystad.se/skolvaskan

Bara att fortsätta vaska guld, Joachim. Vilket kanonjobb du har gjort!

Laddningsbart i utbildningssammanhang: digitala kameror

Apropå digitala kameror i skolan så använder jag definitivt helst utrustning som drivs med vanliga AA (laddningsbara) batterier, med tanke på både ekonomin och miljöaspekterna. Det finns också en ytterligare stor praktisk fördel om kamerabatterierna dör just när du mest behöver dem - sådant händer! - och den är möjligheten att i ett nödläge köpa en uppsättning vanliga alkaliska batterier på närmaste affär. Men när du går upp en klass till proffsens val, systemkameror, är den enda möjligheten i dessa dagar är att hålla sig till varumärkesspecifika Li-ion batterier och laddare.

Olika sorters laddningsbara batterier

Vanliga NiMH laddningsbara batterier kan inte lagras fullt laddade särskilt länge eftersom de laddar ur ganska snabbt; hälften av den ursprungliga kapaciteten kan vara borta efter bara en månads förvaring. Egentligen bör NiMH-batterier tas 'fräscha' från laddaren och monteras direkt i kameran - eller vad det nu är för utrustning man använder - för att säkerställa maximal prestanda och batteritid. Tekniken har ändå gått framåt rejält under de senaste åren och den nyaste versionen, NiMH 'hybrid'-batterier - även kallad 'andra generationen' och 'LSD'(!) - laddar ur mycket långsamt och kan förvaras i princip som vanliga alkaliska batterier. Ytterligare en trevlig finess med dessa hybrider är att de - redan vid köp - är helt laddade och klara för användning. Nackdelarna är främst att dessa senaste NiMH-batterier fortfarande är lite dyra och att de inte riktigt än är uppe i samma kapacitet som sina äldre, (nyladdade!) kusiner.

Några personliga rekommendationer

Vilka laddningsbara batterier borde man då skaffa, och hur viktigt är det med en bra laddare? Jag skulle gissa att det finns lika många åsikter om detta som det finns användare, men några personliga riktlinjer från mig här:

• Om du vill hålla koll på den senaste utvecklingen kring laddningsbara batterier, är det en bra idé att följa diskussionerna på några stora webbplatser kring digitalfoto - exempelvis dpreview, Flickr och Steve's Digicams. Det finns många kunniga besökare på dessa sajter!
• Jag har haft extremt dåliga erfarenheter med kinesiska Konnoc 2700mAh batterier. Jag köpte ett antal av dessa - fint pris! - men flera av dem har gett upp helt efter bara ett par månaders användning och resten kommer inte upp till rimlig kapacitet längre. Ytterligare har det visat sig att i låga temperaturer är Konnoc-laddningsbara nästan värdelösa. Vilket fullständigt misslyckat köp! Många flitiga användare av laddningsbara batterier betygsätter tydligen kinesiska batterier generellt ganska lågt, har jag märkt - efter att ha köpt mina! - så se upp.
• Jag håller på och går över helt till den nya typen av hybrid-NiMH, även om de är lite dyra. Ett märke som har fått mycket positiva användaromdömen är Sanyo Eneloop; själv har jag använt PowerexImedion från Maha och de har också fungerat mycket bra.
• Köp inte utan vidare den billigaste laddaren du hittar! En bra laddare med automatisk diagnostik, rekonditionering och skonsam underhållsladdning ger dina laddningsbara batterier en mycket längre livslängd än den billiga skräpladdaren. Återigen, Maha har gott rykte - Jag använder deras lilla MH-C401FS och den gör ett kanonbra jobb. Denna kvalitetsladdare levereras också med en biladapter, vilket är sannerligen praktiskt.

Sammanfattningsvis: laddningsbara batterier är en given kraftkälla till de flesta elektroniska apparater men - som vanligt - får man det man betalar för. På lång sikt lär det nog löna sig att välja kvalitet före kvantitet.

There are tons of electronic devices today that use - most often, excluding the miniature units - AA and AAA batteries and to pretty much all of these gadgets it makes good sense to use rechargeables instead of one-shot-only alkaline batteries. Most camera producers specifically recommend using (NiMH) rechargeables since they hold their output stable until the very end, instead of gradually getting ever weaker. With other words: rechargeable batteries should keep your gear going full capacity all the way, even though they do quit without much of a warning when they're out of juice.

Powering digicams in edu use

Talking about digital cameras in school use, I definitely prefer using equipment powered by standard AA size (rechargeable) batteries, considering both the economy and the environmental aspects. There is one more major practical advantage as well, in case the camera batteries go flat when you most need them - which is known to happen! - and that is the emergency option of grabbing a set of standard alkalines at the closest grocery store. However, when moving up to the semi-pro SLR digicam equipment the only choice these days is to stick to the brand specific Li-ion cells and chargers.

The main breeds of rechargeables

The standard NiMH rechargeables can't be stored very long after charging because their self discharge rate is high: after one month of storage, their capacity can be down to half. Basically, NiMH batteries should be taken fresh from the charger and fitted right into the camera or whatever gear you're using, to ensure you'll get maximum performance and battery life from your unit. However, the latest version of rechargeable NiMH 'hybrid' batteries - also called 2nd generation and LSD(!) - self discharge very slowly and can be stored almost like conventional alkaline batteries. Further, when you get 'hybrids' in your hand, they are fully charged and ready for use. The downside: they are still a bit pricey and the capacity is not quite yet in par with the standard (fresh!) NiMH batteries.

Some personal recommendations

So, what rechargeables should you get, and what about the charger? I'd guess there are as many opinions on this as there are users but some personal guidelines from me here:

• If you want to keep tabs on the latest developments about rechargeables, it's a good idea to follow what the heavy digicam users say on major photo sites like dpreview, Flickr and Steve's Digicams. These guys generally know what they're talking about.
• I have had very bad experiences with Chinese Konnoc 2700mAh batteries. I bought quite a few of these - nice price! - but several of them have failed completely after just a couple of months of (not very frequent) use and the rest don't come up to reasonable capacity any longer. Further, in low temperatures Konnoc are close to worthless. What a rip-off! Many heavy users apparently rate Chinese batteries kinda low, I've noticed - after getting mine - so beware.
• I'm more and more moving over to the low-drain 'hybrid' NiMHs, even though they are a bit expensive. A brand that has generally got great user reviews is Sanyo Eneloop; I have used PowerexImedion from Maha and they have also performed great so far.
• Don't buy the cheapest no-name charger you set your eyes on! A good charger with automatc diagnostics, reconditioning and trickle charge for fully loaded batteries will give your rechargeables a much longer life than the low cost garbage. Again, Maha has good reputation - I use their tiny MH-C401FS and it's been doing a great job. Comes with a car adapter, too, which sure is handy.

To wrap it up: rechargeable batteries are an excellent choice to power most hand-held electronic devices but, as usual, you tend to get what you pay for. In the long run, it just might pay off to choose quality before quantity.