Mot slutet på Skolforum-dagen på tisdag 27 oktober tittade jag in hos Dreamhack och lyssnade på Simon Niedenthal - från Malmö högskola - som berättade om teoretiska aspekter kring skapandet av datorspel. Speciellt intressant tyckte jag var det Simon berättade om sk. pervasive games som utspelar sig i den vardagliga fysiska världen, med hjälp av exempelvis digitala scenarier och ledtrådar. Mina tankar vandrade direkt i riktining mot användningen av mobila enheter som stöd för inlärningen, ungefär som kollegorna Mats Larsnäs (Kungsbacka) och Per Falk (Nacka) jobbar och som de berättade om under TeachMeet. Fascinerande till tusan och snacka om att man verkligen spelar på ungdomarnas planhalva. I detta sammanhang kan man också konstatera att i princip varenda elev redan har utrustningen som behövs - i sin hand eller i fickan. Inte helt fel det heller och inom mycket snar framtid kommer denna utrustning också ha en riktig bredbandsuppkoppling vilket öppnar för helt nya möjligheter.

Folkvalda tittade in

Efter seminariet på Dreamhack blev det tillfälle att diskutera IKT och skola med två av våra folkvalda när Camilla Lindberg och sedan också Per Gerdau tittade in. Jag kunde inte låta bli att ta till orda om hur mycket man återigen pratar just om datorer i skolsammanhang, istället för att fokusera på vad man vill åstadkomma! Att snacka datorer tycker jag är sällan en bra ingång till nyskapande verksamhet i skolan, inte minst för att alltför många lärare har redan varit med om mindre lyckade datorsatsningar. Att digitalt kunnande däremot oftast kommer in på något sätt är ju ändå ganska självklart.

Varför så få på Dreamhack?

Det var förresten häpnadsväckande hur få mässbesökare som tittade in till Dreamhack. Särskilt svårt att hitta tycker jag inte det var, tvärtom gick det nästan inte att undvika ingången till 'spelhålan'. Kan det möjligen vara så att det relativt låga antalet besökare på spelavdelningen säger något om hur vi lärare generellt förhåller oss till det som är nytt inom utbildningsområdet? Aningen skrämmande tanke i så fall.

Se - och hör - Mats och Per!

P.S. Kan inte låta bli att länka här till de presentationer som Mats och Per gjorde under TeachMeet - hederlig, gungande handhållen kamera (jo det är hemskt men jag orkade inte släpa på stativet..) men ljudet borde i alla fall fungera rätt bra! Sju väl använda minuter från både Mats och Per.

I samband med Skolforum 2009 hade jag på måndag kväll 26 oktober nöjet att delta i ett, såvitt jag vet, unikt möte för lärare i Sverige: TeachMeet, en kollaborativ träff med fokus på praktisk IT-användning i skolan. Konferens? Nej, egentligen raka motsatsen om man med beteckningen 'konferens' avser en ganska stel tillställning där publiken håller sig passiv och mest undrar ifall det kan vara dags för kaffe snart.. Själva kärnan i ett TeachMeet-möte är just det omedelbara, informella utbytet av idéer och tankar under avslappnade former.

Det är bara att gratulera arrangörerna - med Per Falk och Mattias Davidsson i spetsen, om jag har förstått rätt - till ett otroligt inspirerande, väl genomfört och ett mycket viktigt möte. Vilken härlig energi som finns i denna grupp och vilka enormt fina, engagerade presentationer vi fick ta del av! Nu finns det definitivt toppenbra förutsättningar för att fortsätta arbeta tillsammans och att Dela! med sig.

Henrik Widaeus från Södertälje tog upp i sitt sjuminuters anförande - förutom vitsippornas hemliga liv och konsten att fräscha upp ledsna salladsblad - en 'skuggvärld' i skolhierarkin, en underliggande gräsrotsverksamhet som är extremt viktig för att det digitala kunnandet skall växa och bära frukt på bästa sätt i skolan. Jag är övertygad om att han har helt rätt.

Sammanfattningsvis: tummen upp för TeachMeet! Det blev ännu bättre än vad jag hade väntat mig och det vill inte säga lite.

Stefan Einhorn är en inte helt okänd läkare, professor och - sedan flera år tillbaka - inspiratör och författare med ett till synes enkelt budskap: goda gärningar lönar sig, för individen och världen i stort. Inte nog med detta; Stefan slår också fast att sättet vi bemöter våra medmänniskor på är den största framgångsfaktorn för oss alla.

Ett nytt, revolutionerande budskap? Givetvis inte men revolutionerande kan det nog fortfarande vara. Som Stefan påpekar så ställs vi alla dagligen, flera gånger om, inför valsituationer där vårt agerande kan få enorma konsekvenser för andra människor och därmed till slut också för oss själva. Dessa konsekvenser kan man inte förutse men däremot kan man välja så att sannolikheten för ett lyckligt utfall blir så stor som möjligt. Därvid skall man sträva efter att vara god - på ett klokt sätt. 'Dumsnäll' är inget att ha, konstaterar Stefan, utan godheten skall ledas av klokhet och den egenskapen skall man jobba på!

Stefan Einhorn avslutade sin föreläsning på Skolforum09 med några råd:

• Var generös. Ge ära till andra - ju mer man ger bort, desto mer får man själv tillbaka
• Välj dina strider och i synnerhet: välj bort konflikter som inte leder till annat än onödig strid
• Se dina medmänniskor, det räddar liv
• Var ett föredöme - väldigt få gör som man säger men de allra flesta tar efter goda förebilder

Inspirerande, mycket tänkvärt och ofta humoristiskt - så paketerade Stefan Einhorn sin föreläsning som också kryddades med otaliga exempel både från vetenskapen och från Stefans egna möten med sina medmänniskor. En avväpnande blandning!

Det var inte alls länge sedan när e-post, bloggar och RSS var det sista skriket på webben och med hjälp av dessa verktyg - och kanske några till - tyckte jag mig vara väl rustad när det gällde att sortera och skära igenom det enorma digitala bruset som kontinuerligt sköljer över alla användare av internet. Bara att konstatera: det var då, det.

Nu är ledordet 'realtid' och det gäller att hålla koll på informationsflöden från ett antal webbplatser, ännu fler bloggar (bloggar är stenålders, visst), nätverkssajterna Facebook och LinkedIn, mikrobloggen Twitter och ytterligare hur många källor som helst - samtidigt! Dessutom skall man numera kommunicera genom GoogleWave som visst på något sätt smäller ihop allt jag nyss räknade upp, plus chatt och översättning - ja just det! - givetvis i realtid. Hur tusan skall detta gå? Med min begränsade simultankapacitet är svaret enkelt: det gör det inte. Med andra ord behöver jag en överlevnadsstrategi för att klara av realtidswebben och nu tror jag mig ha kommit i alla fall en bit på vägen.

Att skära bland sociala medier

Det är både kul och nödvändigt att kommunicera genom nätet, jobba tillsammans och hålla koll på vad som händer inom de områden som man intresserar sig för. Sociala nätverk är en viktig del av detta men det gäller att bestämma sig för de viktigaste och iskallt skära bort resten. För min del innebär detta bl.a. följande: bye-bye Facebook (guldkornen göms i det överväldigande bruset), tjänare LinkedIn, mycket välkommen Dela! och - med viss bearbetning - Twitter.

Tillbaka till de beprövade verktygen!

Visst nämnde jag att jag är aningen gammaldags? Stilenligt innebär detta för mig att jag stänger delvis av realtidswebben och styr in den till de gamla ingångarna istället: e-post och RSS låter mig återta kommandot! Lyckligtvis finns det ett par riktigt smidiga verktyg som underlättar detta betydligt.

För att hålla koll på vad som händer på de nätverk jag deltar i, använder jag NutshellMail som sammanfattar inläggen och mejlar mig en översikt enligt ett schema som jag själv lägger upp. Twitter kan vara riktigt svårt att komma till tals med ibland, i synnerhet när man vill koncentrera sig på annat, men då kan Readtwit-RSS hjälpa till: alla länkar i min Twitter-trafik kommer in till GoogleReader genom ett RSS-flöde som jag tar del av när det bäst passar mig. Utöver detta kan jag också få en 'blänkare' per e-post när intressanta nyckelord förekommer på Twitter, detta genom Tweetalarm. Vad gäller e-post använder jag självfallet Gmail med det suveräna Firefox-tillägget GTDInbox.

Vågen då?

GoogleWave är nästan ett kapitel för sig och jag måste erkänna att jag inte riktigt har fått koll på denna superintressanta - och enormt omtalade - nymodighet än, trots att jag nu faktiskt har som hastigast provat på vågspelet från ett eget konto. Och nej, desto värre har jag inte upptäckt några 'invites' att dela ut än. Nåväl, jag behöver definitivt mer vana med Vågen men tills vidare är det fortfarande Gmail och GoogleReader som drar det tunga kommunikationslasset. Tillbaka till ruta ett!

GTDInbox is a Firefox add-on that enhances Gmail quite a bit. Big deal? Well, if you use Gmail daily and really want to stay on top of your extensive email correspondence - like yours truly - yes, it just might be. For my part, I'd definitely hate to go back to the good old plain vanilla Gmail without GTDInbox! Before I move on - is your browser of choice these days Chrome, by any chance? Then you are out of luck right now but I do hope GTDInbox will be ported to Chrome further on. Until that happens, I'll stay with Firefox for sure.

'Plain' Gmail is great, but..

So, what's wrong with Gmail the way it's right out of the box? Not much, in my opinion - to me, Gmail is by far the best way to cope with e-mail, online or offline. However, Gmail was not primarily designed around the notion of considering e-mail messages as 'poorly formatted tasks or resources' (citing GTDInbox #1 slogan) that need to be acted on. This notion does describe pretty well the way I use e-mail so when I discovered GTDInbox it definitely was close to a religious experience!

Get your priorities right!

The very core of GTDInbox is the easy way of applying priorities to emails - both to your outgoing messages and to those you receive from others. There are a couple of 'default' priorities in GTDInbox that suit me just fine: NextAction (top priority), Action (must be dealt with but perhaps not right now), SomeDay (self-explanatory!), Finished (yup, you're done with that email) and a real winner: WaitingOn (right, someone really should respond!). Using these labels, it's easy to create a logical work flow and have a perfect bird-eye view on the email conversations. One of the very best things here is knowing exactly which of your outgoing emails you haven't yet got an answer to.

'Zero Inbox'

There are lots of additional bells and whistles to GTDInbox, things you might or might not find crucial to your way of working with e-mail. Actually, GTDInbox transforms Gmail to a communications database that enables the user to choose the features he or she finds useful. Using priorities also means that your Gmail Inbox should never overflow to the extent that you, the user, are out of control. It is fully possible to arrange things so that the only email messages in your inbox are those you haven't yet checked out at all.

Closing note

To wrap things up: I've been using GTDInbox for quite a while and it has never in any way messed up my Gmail account. Yes, there have been bugs - and there most certainly will be! - but you always have the option to uninstall the extension and presto: you're back to the 'old' Gmail experience. Further, GTDInbox is not fancy at all; when you're not using it you hardly notice it's there. With other words: it's very much in Google style - and that's one more thing I do appreciate a lot. This said, whatever email service you're using, see to it you have at least a basic backup plan!

By the way, in case you're still wondering what GTD stands for, so here goes: Get Things Done. After all, isn't that what email is all about?

Egentligen gillar jag inte länksamlingar särskilt mycket - ofta tycker jag man klarar sig minst lika bra med ett par snabba webbsökningar, några bra sajter som man litar på plus förstås ytterligare ett gäng RSS-feeds - men när det gäller Skolväskan så är det bara att kapitulera. Mycket användarvänligt, mycket snyggt, mycket välfungerande och dessutom rykande aktuellt om det mesta i skolans värld. Helt säkert kommer jag att titta in i Skolväskan många gånger framöver.

Webbadressen till Skolväskan 'i klartext': http://www.ystad.se/skolvaskan

Bara att fortsätta vaska guld, Joachim. Vilket kanonjobb du har gjort!

Laddningsbart i utbildningssammanhang: digitala kameror

Apropå digitala kameror i skolan så använder jag definitivt helst utrustning som drivs med vanliga AA (laddningsbara) batterier, med tanke på både ekonomin och miljöaspekterna. Det finns också en ytterligare stor praktisk fördel om kamerabatterierna dör just när du mest behöver dem - sådant händer! - och den är möjligheten att i ett nödläge köpa en uppsättning vanliga alkaliska batterier på närmaste affär. Men när du går upp en klass till proffsens val, systemkameror, är den enda möjligheten i dessa dagar är att hålla sig till varumärkesspecifika Li-ion batterier och laddare.

Olika sorters laddningsbara batterier

Vanliga NiMH laddningsbara batterier kan inte lagras fullt laddade särskilt länge eftersom de laddar ur ganska snabbt; hälften av den ursprungliga kapaciteten kan vara borta efter bara en månads förvaring. Egentligen bör NiMH-batterier tas 'fräscha' från laddaren och monteras direkt i kameran - eller vad det nu är för utrustning man använder - för att säkerställa maximal prestanda och batteritid. Tekniken har ändå gått framåt rejält under de senaste åren och den nyaste versionen, NiMH 'hybrid'-batterier - även kallad 'andra generationen' och 'LSD'(!) - laddar ur mycket långsamt och kan förvaras i princip som vanliga alkaliska batterier. Ytterligare en trevlig finess med dessa hybrider är att de - redan vid köp - är helt laddade och klara för användning. Nackdelarna är främst att dessa senaste NiMH-batterier fortfarande är lite dyra och att de inte riktigt än är uppe i samma kapacitet som sina äldre, (nyladdade!) kusiner.

Några personliga rekommendationer

Vilka laddningsbara batterier borde man då skaffa, och hur viktigt är det med en bra laddare? Jag skulle gissa att det finns lika många åsikter om detta som det finns användare, men några personliga riktlinjer från mig här:

• Om du vill hålla koll på den senaste utvecklingen kring laddningsbara batterier, är det en bra idé att följa diskussionerna på några stora webbplatser kring digitalfoto - exempelvis dpreview, Flickr och Steve's Digicams. Det finns många kunniga besökare på dessa sajter!
• Jag har haft extremt dåliga erfarenheter med kinesiska Konnoc 2700mAh batterier. Jag köpte ett antal av dessa - fint pris! - men flera av dem har gett upp helt efter bara ett par månaders användning och resten kommer inte upp till rimlig kapacitet längre. Ytterligare har det visat sig att i låga temperaturer är Konnoc-laddningsbara nästan värdelösa. Vilket fullständigt misslyckat köp! Många flitiga användare av laddningsbara batterier betygsätter tydligen kinesiska batterier generellt ganska lågt, har jag märkt - efter att ha köpt mina! - så se upp.
• Jag håller på och går över helt till den nya typen av hybrid-NiMH, även om de är lite dyra. Ett märke som har fått mycket positiva användaromdömen är Sanyo Eneloop; själv har jag använt PowerexImedion från Maha och de har också fungerat mycket bra.
• Köp inte utan vidare den billigaste laddaren du hittar! En bra laddare med automatisk diagnostik, rekonditionering och skonsam underhållsladdning ger dina laddningsbara batterier en mycket längre livslängd än den billiga skräpladdaren. Återigen, Maha har gott rykte - Jag använder deras lilla MH-C401FS och den gör ett kanonbra jobb. Denna kvalitetsladdare levereras också med en biladapter, vilket är sannerligen praktiskt.

Sammanfattningsvis: laddningsbara batterier är en given kraftkälla till de flesta elektroniska apparater men - som vanligt - får man det man betalar för. På lång sikt lär det nog löna sig att välja kvalitet före kvantitet.

There are tons of electronic devices today that use - most often, excluding the miniature units - AA and AAA batteries and to pretty much all of these gadgets it makes good sense to use rechargeables instead of one-shot-only alkaline batteries. Most camera producers specifically recommend using (NiMH) rechargeables since they hold their output stable until the very end, instead of gradually getting ever weaker. With other words: rechargeable batteries should keep your gear going full capacity all the way, even though they do quit without much of a warning when they're out of juice.

Powering digicams in edu use

Talking about digital cameras in school use, I definitely prefer using equipment powered by standard AA size (rechargeable) batteries, considering both the economy and the environmental aspects. There is one more major practical advantage as well, in case the camera batteries go flat when you most need them - which is known to happen! - and that is the emergency option of grabbing a set of standard alkalines at the closest grocery store. However, when moving up to the semi-pro SLR digicam equipment the only choice these days is to stick to the brand specific Li-ion cells and chargers.

The main breeds of rechargeables

The standard NiMH rechargeables can't be stored very long after charging because their self discharge rate is high: after one month of storage, their capacity can be down to half. Basically, NiMH batteries should be taken fresh from the charger and fitted right into the camera or whatever gear you're using, to ensure you'll get maximum performance and battery life from your unit. However, the latest version of rechargeable NiMH 'hybrid' batteries - also called 2nd generation and LSD(!) - self discharge very slowly and can be stored almost like conventional alkaline batteries. Further, when you get 'hybrids' in your hand, they are fully charged and ready for use. The downside: they are still a bit pricey and the capacity is not quite yet in par with the standard (fresh!) NiMH batteries.

Some personal recommendations

So, what rechargeables should you get, and what about the charger? I'd guess there are as many opinions on this as there are users but some personal guidelines from me here:

• If you want to keep tabs on the latest developments about rechargeables, it's a good idea to follow what the heavy digicam users say on major photo sites like dpreview, Flickr and Steve's Digicams. These guys generally know what they're talking about.
• I have had very bad experiences with Chinese Konnoc 2700mAh batteries. I bought quite a few of these - nice price! - but several of them have failed completely after just a couple of months of (not very frequent) use and the rest don't come up to reasonable capacity any longer. Further, in low temperatures Konnoc are close to worthless. What a rip-off! Many heavy users apparently rate Chinese batteries kinda low, I've noticed - after getting mine - so beware.
• I'm more and more moving over to the low-drain 'hybrid' NiMHs, even though they are a bit expensive. A brand that has generally got great user reviews is Sanyo Eneloop; I have used PowerexImedion from Maha and they have also performed great so far.
• Don't buy the cheapest no-name charger you set your eyes on! A good charger with automatc diagnostics, reconditioning and trickle charge for fully loaded batteries will give your rechargeables a much longer life than the low cost garbage. Again, Maha has good reputation - I use their tiny MH-C401FS and it's been doing a great job. Comes with a car adapter, too, which sure is handy.

To wrap it up: rechargeable batteries are an excellent choice to power most hand-held electronic devices but, as usual, you tend to get what you pay for. In the long run, it just might pay off to choose quality before quantity.

Once again, an interesting initiative from Google: GoogleTranslatorToolkit (here GTT for short) - aiming at using machine translation to fix the rough output, then us humans collaboratively polishing the result. When I first heard about this, I sure got interested and now I've tried it out.

Presently, from English only

At the time of this writing, the only GTT source language is - surprise! - English; something tells me this is going to change in the near future, however. I write pretty often in English but like to have some of those texts in Swedish as well so I figured I could try GTT with a blog post about Flickr I had in the works. After the Flickr text was done and published, I fired up GTT and entered the blog url and a moment later I had the original, English text in the left hand GTT pane and the machine translated Swedish version to the right. In my opinion, Google machine translation does a surprisingly decent job, even though idioms and special expressions naturally can mess things up big time.

Hands-on

Then to work! When you start editing the machine translated text, GTT automatically marks a section of the original text to the left and the corresponding target section pops up to the right. First I checked if the GTT suggestion made any sense at all (most often it definitely did) and then I made my edits and clicked the cross mark in the pop-up box - done. Section by section, I worked my way through the text and sometimes I had to make pretty extensive changes - deviating completely from the suggested translation - but often the GTT output was really close to the mark so only minor grammatical corrections were needed.

Downloading the finished translation

When I was done with the complete blog post, I marked the text finished and downloaded the target (Swedish) html file that was formatted almost exactly as the original blog post. All the hyperlinks were functional as well so I just copied the whole thing and published it to my blog. Now I have the same blog post online both in English and in Swedish - it just might make people wonder a bit!

Verdict

So, is GTT any good? Absolutely, definitely, yes. Very good indeed - if you're working with a fact-based text using uncomplicated syntax. GTT doesn't do the job for you all the way but it saves lots of time by providing the rough output that is easy to edit until the result is just the way you like it. The really interesting part is the collaborative aspect that I was not able to try out: if someone has already translated the text you're working on, that translation will be available for you - if the previous translator has shared his or her work. Can't wait to check this out!

Google is investing heavily in translation services - something that will apparently be very obvious in GoogleWave - so it will be very exciting to see how GTT will reflect this in the future. Thumbs up from me to the GoogleTranslatorToolkit.

In English here!

Texten nedan översattes från det engelska originalet med hjälp av GoogleTranslatorToolkit

Nyligen läste jag en ganska kortfattad svensk tidningsartikel om foto 'communities' (gemenskaper, mötesplatser) på nätet. Journalisten hade intervjuat Flickr-användaren och proffsfotografen Håkan Dahlström, och hans kommentarer inspirerade mig att skriva lite om mina egna erfarenheter med Flickr. Visserligen är jag bara en glad amatör när det gäller foto och de flesta av mina bilder är av vanlig semesterstandard!

Lagring och utbyte av digitalt material - särskilt foton - genom internet är definitivt inte ett nytt fenomen men numera har webb 2.0-tjänster i molnet blivit oerhört populära. När det gäller foto communities och lagring av foton, är Flickr en tidig föregångare som fortfarande håller sig i täten.Det finns naturligtvis otaliga liknande gemenskaper på webben men ändå bara två verkliga tungaviktare: Flickr från Yahoo! och Picasa från Google.

Min huvudsakliga motivation till att komma igång med Flickr var densamma som Håkan hade: en smidig back-up av bilderna, lättillgänglig överallt via Internet. Efter en datorkrasch blev dock Flickr kvickt mitt huvudsakliga medium för fotolagring. Att tömma SD-kortet från kameran är numera ungefär liktydigt med att ladda upp bilderna till Flickr. Nedan har jag sammanställt det som jag tycker är bra och mindre bra med Flickr, enligt mina egna erfarenheter.


Vasst

• Flickr "Pro" måste vara det bästa erbjudandet på webben - USD 25/år ger dig obegränsad lagring, uppladdningar och bandbredd! Naturligtvis finns det relativt generösa gratiskonton tillgängliga men om du använder din digitalkamera någorlunda ofta är det bara att satsa på "Pro"
• Uppladdning - och nedladdning - fungerar bra och jag har sällan haft några problem. Det finns också Flickr-verktyg tillgängliga för att kunna ladda upp ett antal bilder på en gång ('batch'); under tiden bilderna laddas upp, kan du använda datorn för andra uppgifter.
• Det finns många sätt att dela med sig av sitt material, även med andra som inte har Flickr-konton. Du kan också skicka en vän en direktlänk till ett bildspel eller bädda in en länk på din webbplats. Vill du hålla en del av dina bilder privata eller dela dem bara med vissa av dina kompisar? Inga problem alls.
• Det är lätt att komma i kontakt med andra fotografer, i hela vida världen om man så vill, och diskutera bilder och fotografi. Ett suveränt bra sätt att lära sig mer tillsammans med andra!
• Du kan jobba med grundläggande bildredigering direkt i webbläsaren, från ditt Flickr-konto, tack vare samarbetet mellan Flickr och Picnik. Nej, det är inte Photoshop, men alla snabba fix fungerar alldeles utmärkt.
• Detta kan vara aningen off-topic för en fotograf, men det är också möjligt att ladda upp videoklipp: max storlek 500MB varje klipp för "Pro" användare, 150 MB för dem som föredrar gratistjänsten.

Kasst

• Om du är proffsfotograf, vill du förmodligen fotografera i RAW-format. I så fall är det kört - Flickr har inget stöd alls för (jättelika) RAW-filer.
• Ifall man använder Flickr som sin huvudsakliga lagring, innebär det också att man då och då även vill ladda ner ett antal av sina bilder i ett enda svep. Här blir det en besvikelse - det finns nämligen inget inbyggt sätt på Flickr att utföra sådana (batch) nedladdningar. Däremot finns det andra verktyg - exempelvis FlckrDown - som förhoppningsvis kan göra jobbet åt dig.
• Förr eller senare blir det sannolikt så att du har flera identiska kopior av några av dina bilder på ditt Flickr-konto. Detta är inte nödvändigtvis ett stort problem, beroende på hur du organiserar dina bilder och framför allt ifall du har ett 'Pro'-konto, men irriterande är det ändå. Att bli av med de onödiga dubbletterna är inte heller något väldigt enkelt jobb .

Fult?

• Den enda riktigt fula saken med Flickr - för mig - är användargränssnittet. Det är enkelt att komma igång med Flickr och det finns fantastiska möjligheter att organisera och dela med sig av bilderna, men tricket är att hitta det rätta sättet att göra allt detta på - och sedan komma ihåg det! Visst, om du använder Flickr dagligen kommer du säkerligen snart tycka att arbetsflödet är enkelt och logiskt. Men om du inte är en mycket flitig användare kan det vara besvärligt att försöka komma ihåg hur man utför en viss uppgift. Användarvänligheten är med andra ord inte en av de starkaste sidorna hos Flickr och Picasa har i detta avseende ett rejält försprång.

Slutsats

Flickr är en välkänd Yahoo! tjänst som har lockat mängder med användare, en tjänst som troligen kommer att finnas kvar i morgon också. Om Yahoo! skulle besluta sig för att lägga ner Flickr, skulle användarna med stor sannolikhet få möjligheten att rädda sina bilder - men jag skulle definitivt rekommendera en fullständig backup på annat håll i alla fall. Synd bara att den där batch-nerladdningen saknas..! Community-funktioner och samarbetsverktygen är utmärkta, med det suveräna 'Pro'-erbjudandet som grädden på moset.

Sammanfattningsvis: om du är någorlunda seriös kring det här med digitalfoto, kan det knappast bli fel att satsa på Flickr. Det gäller bara att klara av det jobbiga gränssnittet, kanske genom att bli en riktigt trogen Flickr-användare!